Olika arbeten

Det är intressant med de olika arbetena som finns att göra här. De använder kanske inte de redskap som vi är vana vid. De klipper till exempel häcken med machete. Det är kanske något som ja ska köpa med mig hem och använda på jobbet?

Hur många vill du att jag ska köpa Göte?

Något som verkar lite drygare är att klippa gräsmattan med samma redskap. Men den är anpassad för det ändamålet eftersom den är vinklad längst fram.

Det här är också en intressant pryl. Malawiansk stil. Är det någon som kan gissa vad det är? (Ps. Nu kan även den som inte är inloggad kommentera. Välj anonym i rullistan men skriv gärna ditt namn ändå.

Party

Vi blev bjudna till en hejdåfest av fyra killar som slutat skolan här i församlingen. Det var riktigt roligt. De blev en hel del tal som de översatte till engelska eller om de pratade engelska så översatte de till något av de inhemska språken. Det blev mycket skratt eftersom översättningar kan bli roliga och dels för att de tokade sig lite. Jag (Anders) gick också upp och hade ett litet tal på svenska som någon fick översätta. Det var bara det att ingen kunde svenska, inte heller översättaren. Men han översatte friskt.

De fyra grabbarna bjöd på grillat kött, dricka någon slags gul matkaka och ett paket kex var. Det var riktigt gott och mättande. Sedan blev det dans och de flesta äldste dansade. Det är något vi vill se hemma också. Vi visade några svenska pardanser som de tappert försökte sig på. Men de höll sig mest till sitt gungande.

Här får ni se en film med lite mooves.. Bara att börja öva!

Paret Manjita



Jag (Anders) gick i tjänsten med ett nygift par från våran församling. Jag trodde till en början att han hette Hatt, vilket var ju ganska lustigt, men så var de ju det där med Malawianer och bokstaven r, det visade sig senare att han hette Heart, alltså hjärta.

Han är äldste och pionjär som gått MTS och han träffade sin nuvarande fru på pionjärskolan 2009. Hon är också pionjär och kan teckenspråk. Det jobbiga var bara att hon bodde 60 mil söderut i landet. Så de har inte kunnat träffa varandra så mycket. Det har mest skrivit brev och smsat varandra. Så när han skulle fara ner och gifta sig så hade de inte träffats på ett år.

Men bröllopet gick bra så efter helgen följde hon med hem för han skulle ju jobba som nattvakt.

 

Så när jag var ute i tjänsten med det här fina paret så fick jag äran att följa med dem hem efteråt. De hade inte så mycket möbler eftersom de är ganska fattiga. Köket var ett rum utan hyllor med en kolgrill i mitten. Men hon hade redan fått upp lite spettsgardiner bara för att få in lite ”kvinnlig touch” på hemmet.

 

Men de bjöd mig ändå på en två veckor gammal bröllopstårta och saft, vilket jag först trodde var dricka så jag spädde inte ut det med vatten så det var väldigt starkt.

Sedan visade de mig några bröllopsbilder som de fått. Jag kände mig väldigt ärad som fick del av deras gästfrihet och vara med på ett hörn av deras bröllop.

En bättre lektion

Jag är fortfarande förkyld men lite mindre nu eftersom jag har delat med mig till Anders :b Vi håller oss hemma och kurerar oss. Jag kan istället berätta något roligt från tjänsten.

Jag (Rebecca) fick följa med en syster som heter Agatha till en katolsk gymnasieskola i utkanten av staden. Det är en privat skola dit de skickar barn från hela Malawi.
Hon hade en liten grupp flickor som inte ville vara med på den katolska mässan utan bett om att få studera bibeln med Jehovas vittnen istället.

Skolan är väldigt strikt och flickorna får inte lämna skolområdet på hela terminen. Besökstid för anhöriga är en gång i månaden. Därför har de ansökt om ett speciellt tillstånd för att få komma och hålla ett bibelstudie en timma varje söndagsförmiddag. När jag kom första gången stod fyra söta tjejer och välkomnade mig glatt. Vi satt i ett av deras klassrum och det blev nästan som en lektionstimme. De är exemplariska elever som är förberedda och svarar med egna ord. Det är verkligen roligt att få studera med dem.

En av tjejerna, Lilian, har precis börjat i gruppen för några veckor sedan. Agatha tycket att jag skulle studera enskilt med henne så hon fick börja från början.

Så vi satte oss längst bak i klassrummet och jag frågade lite om hennes bakgrund. Hon och hennes föräldrar tillhörde Anglican Church och för några år sedan skilde de sig. Lilian läste mycket i bibeln och tyckte inte att allt hennes kyrka lärde stämde med det hon läste i sin bibel. Jag blev nyfiken och frågade vad det var för någonting. För det första fick hon inte ihop treenighetsläran när hon läste på flera ställen att Jesus aldrig gjorde sig jämlik Gud utan som det står i Johannes 14:28 ”Fadern är större än jag”.Hon visade mig flera skriftställen som bevisade det. Hon berättade att hon frågat prästen om det men han hade bara avfärdat henne.

 

Den andra grejen som hon blivit fundersam över var att hon läst i gamla testamentet om att de använde en påle (stick/stake) när de hade avrättning, inte ett kors som både hennes kyrka och den katolska kyrkan använde. Varför blev det helt plötsligt ett kors? Hon hade forskat lite om det och sett att det var ju inte ett kors som Jesus blev hängd på.

Den tredje orsaken som hon berättade för mig varför hon tvivlat på sin kyrka var deras eckumeni. Hennes kyrka tillät att prästerna fick gifta sig, men i den katolska kyrkan så var det inte tillåtet. Hon tänkte att nån måste ju ha rätt, men oavsett så tyckte hon att det var märkligt och inte lämpligt att man hade tillbedjan tillsammans. ”De lär ju ut olika saker!” Tänk att kunna ha en sådan slutledningsförmåga och bara vara 15 år!! Hon kände tillslut att hon inte kunde vara kvar i sin kyrka för de följde inte Bibelns lära. Hennes pappa var inte glad åt hennes önskan men på något sätt lyckades hon skriva ur sig då hon mest bor hos sin mamma. Sen fick hon kontakt med de andra tjejerna på skolan som hade ”vad lär bibeln”-boken som hon fick låna. Efter att hon läst igenom boken, frågade hon om hon också fick vara med på studiet på söndagarna och det är där vi är idag=).

Hon är en väldigt smart ung tjej med bra läsförståelse. Hon är så ivrig att lära sig mer att jag måste lugna henne på studietillfällena så vi går igenom kapitlen ordentligt. Men då hon har förberett sig går det så smidigt och lätt. Nu är det tyvärr jullov för dem (eller ja, de är väl förtjänta av att komma ut ur den där skolan ett tag) så vi kan inte träffas förrän andra veckan i januari. Längtar till dess. Såna här studier ger sån otrolig lycka!

Sjuk – Igen

Åh det är typiskt. Har känt mig lite hängig några dagar men hoppats att jag skulle slippa bli sjuk igen. Har druckit diverse teer med chaga, ingefära, kanel, nejlika o allt ja kunde komma på. Men inte hjälpte det. Låg i feber hela gårdagen och Anders åkte runt på eftermiddagen för att leta malariatester. Om man får feber i ett malaria-område sägs det att man ska testa sig, symptomen är som en influensa. Tyvärr verkade hela stan ha slut på tester ”arrive at Monday” så Anders smsade Corry som ringde upp och sa att de kommer med tester till oss. Karey har fått en utbildning för att vara lite av en ”nurse” på översättningskontoret. De vet att medicin och utrustning kan vara svår att få tag på vissa tider så de har alltid ett litet lager där ifall det skulle hända något. De lämnade faktiskt en bjudning för att komma och titta till mig, vilka fina vänner vi har runtom i världen! Det kändes tryggt att hon kom och tog det lilla blodprovet på mig när det var första gången. Vi väntade en kvart o de pratade och skojade så jag fick en liten trevlig stund iaf.

Om det blir ett streck vid bokstäverna Pf så har man malaria.
Testet var negativt som tur var och om jag fortfarande är dålig på söndag så ska jag ta ett nytt test. Våra söta vänner hade dessutom tagit med sig en massa vitaminer för att jag skulle återhämta mig snabbare. Min älskade man tar under tiden hand om mig på bästa sätt!

Jo angående malarian, visst det är inte så roligt att få och risken är ju ganska stor i Afrika. Sjuksköterskan hemma i Sverige höll ju på få nippran när vi sa att vi inte ville ha malariaprofylax för hon läste i sina papper att malarian man kan få i Afrika är DÖDLIG. Självklart vill man inte ha malaria men vi har pratat med de utlänningar som är här och de har berättat hur den här sorten fungerar (det finns olika sorters malaria). De sägs att mycket beror på ens eget immunförsvar, hur bra man kan hantera den. Corry har haft malaria som faktiskt var väldigt långt gången (alltså, han hade ignorerat symptomen och inte testat sig) så han mådde inte så bra några veckor tills medicinen hjälpt. Vår kretstillsyningsman som är från Danmark, Frank, han har haft det 12 ggr!! Återhämtat sig efter varje gång. Även Johnny i Lilongwe har haft det några gånger (Lägg märke till att deras fruar inte fått det någon gång, så det är inte alla som får det). Grejen är alltså den att man ska testa sig så fort som man känner symptom (feber, muskelvärk osv) så man kan börja medicinera i början av sjukdomen.

MEN… Man får inte ta lätt på denna sjukdom, den är farlig och den dödade till och med Alexander den store, så det gäller att vara försiktig! Myggnät och myggmedel är två bra hjälpmedel.

Marknaden

Den här staden har en stor fantastisk marknad där man säljer det mesta. Det är alltid mycket ljud från både folk och djur. Människor ropar åt en eftersom de vill att man ska köpa från just dom. De får in buntvis med kläder och skor. Så för er som tror att de kläder vi skänker i Sverige går direkt till fattiga afrikaner tror fel. De får köpa stora säckar till ett bra pris sedan säljer de kläderna t.ex. här på marknaden.

 

 

Det syns ju att det är second hand och en del saker är lite för slitna. Men det går att göra riktiga fynd också, men det krävs att man har tålamod och letar i högarna.

Det tog en månad innan jag (R) kände shoppingsuget men tog och letade efter några blusar som är lättvättade. Hittade några stycken som jag kunde pruta ner till 500 kwacha/st (8sek) och lyckan var total;) Passade även på att köpa ett par plastballerina för 6 sek. Vilken bra shoppingtur! 

 

De har även mat här i alla dess former. De säljer frukt, grönsaker, ris, fisk o kyckling (i värmen som inte ser så fräscht ut), bönor mm. Mycket som de odlat själva.

Men konkuransen är hård eftersom det är så många som vill sälja samma sak.

 

Marknaden är väldigt stor och stånden är tätt inpå varandra så det kan vara svårt att hitta tillbaka till samma ställe.

Till exempel så träffade Anders en man inne på marknaden som ville att vi skulle studera med honom. Men det var inte lätt att hitta tillbaka till honom.

Vi hade telefonnumret men det är ju omöjligt att beskriva och omöjligt att höra vad de säger på telefonen. Men efter mycket letande hittade vi honom och fick sätta oss på en klädhög och börja studera.

Bygget av översättningskontoret

När vi var nere vid sjön så tog vi även chansen att titta på bygget av det nya översättningskontoret där de ska översätta till chitonga. De hade börjat med att hugga ner den djungel av träd som stod på platsen. Det var lika tätt som träden i bakgrunden. (klicka på bilden för större bild)

De beräknar hålla på i ett och ett halvt år och ortsbefolkningen är alla väldigt imponerade att man vill lägga ner så mycket pengar på att översätta biblisk litteratur till deras språk. Några av de som levererar material till bygget är så imponerade av vittnenas ärlighet att de har börjat besöka Rikets sal istället för sin vanliga kyrka.

Att vara internationell byggare är väldigt speciellt.

Dehär är självuppoffrande personer som reser runt världen och bygger. Det enda de får är råvaror och husrum så de klarar sig på de platser de kommer till. Dave och Diana till exempel har varit ute och byggt i över 20 år i ca 10 olika länder. De far hem till släkten i Vancouver ungefär vart annat år. Ett annat par, Obadhia och Priscilla, var nygifta när de bestämde sig för att ge upp sitt bekväma hemmaliv för att hjälpa till. Vi blev imponerade av vilken fin självuppoffrande anda de har. Och dessutom så lyckliga! ”Det är lyckligare att ge än att få” (Apg 20:35). Naturligtvis stöter de på olika utmaningar, t.ex. att arbeta i solen i 35 graders värme, att lära sig kommunicera på nya språk med ojämna mellanrum, att lära sig nya kulturer, handskas med diverse djur och insekter. Ja det är fascinerande! De andra internationella var från Australien, Tyskland, England, USA, Belgien mm. Tänk vilket spännande liv och så många vänner de ska träffa runt om i världen!

Många lokala vänner vill också hjälpa till frivilligt. De arbetar 8h om dagen och blir utbildade under arbetets gång, något som är väldigt värdefullt i det här landet. Några lagar mat åt arbetarna så de håller sig starka och glada. Här nedan ser vi några glada systrar som förbereder ”chips” (typ potatisklyftor i ugn).

Vi fick även möjlighet att vara med på de internationella byggarnas möte eftersom vi bodde på samma strand.
De har sitt veckomöte hemma medan de reser varje söndag till Mzuzu för att gå i tjänsten och vara med på vårt engelska möte där.

 

De hade en härlig utsikt över Malawisjön.

Malawisjön

Nu har vi varit ner till Chinteche vid Malawisjön ca 2 h bilresa bort. På vägen ner stannade vi till vid vägkanten några sekunder och köpte en bunt mangos för 2000 kwacha (32 kr) Det blev ca 80 st!

 

Det var fantastiskt fint där vi bodde. En liten förhandsglimt av paradiset.

Vi hade till och med tur med vädret. Det regnade bara en förmiddag, fast iof så slog åskan ner i huset där vi var och Erik kände stöten genom kroppen. Kan ha berott på att han var barfota på ett fuktigt golv och det var en metallkrok ovanför. Det small till nått otroligt och vissa såg till och med blixten från kroken. Men i övrigt var det härligt väder med sol och bad. Vi tog det mest lugnt, spelade spel och paddlade kajak bland klipporna.

 

 

 Lite utredning av släktförhållanden för er som undrar.
Vi följde alltså med Johnny och Anna Boström som hade några dagar ledigt från Bethel. Annas bror Erik med fru och 3 barn är här och hälsar på i 2 månader så de följde också med. Anna och Erik har även en syster som är i Sverige nu men som har bott i det hus vi bor i nu och som vi fick mailet av. Deras far hette Kurt Thunberg som några av er kanske känner igen. Eriks fru Monica hade också med sig sin syster Loise och deras bror heter Jerry Olsson som vi är bekant med från Ö-vik.

 

Sådär nu har vi rett ut det.
Tillbaka till Chinteche! Tanken var ju att vi skulle tälta. Vi hade lånat tält och allt men när vi kom dit så förhandlade Johnny till sig ett sådant bra pris på 2 lodger så vi tog de istället. Han har ju tidigare förhandlat om boendet för de internationella byggarna som bor där nu i över ett år så det blev en rejäl rabatt.

Att bada i Malawisjön var som att bada i ett akvarium. Det var både varmt och mycket fisk. Det sägs att det är den artrikaste sjön i världen och att många akvariefiskar tas härifrån. Därför var det extra roligt att snorkla. Jag testade till och med en gratis reklampåse som man kunde stoppa ner telefonen i och ha den som undervattenskamera. Såhär blev det.

 

 

Vi testade även att äta Chambo (lokal fisk, inte att förväxla med chamba som är nån drog) på den här restauranten. Den var supergod.

 

En kväll grillade vi och åt på stranden.

 

 

 

 

 

 

jw.org

Just nu är en av frontbilderna på JW.org från Malawi, klicka på länken!

Hantverkare

Vi hade några synpunkter på huset där vi bor. Vi talade om dem för hyresvärden och hon lovade att skicka hit folk som kunde fixa sakerna så fort som möjligt. Å redan nästa dag så kom det en rörmokare och fixade förlängningar på kranarna så att inte vattnet rinner bakom diskbänken. Så det var vi väldigt nöjda med.

 

Men vi påtalade också att taket i vårat sovrum är väldigt glest så det far ner sågspån, damm och andra grejer från våra husdjur fladdermössen som bor på vinden.
De som bott här tidigare har tejpat för sprickorna.

Det skulle komma en snickare som skulle titta på saken. Anders var inte hemma när han kom. Snickaren kom in i sovrummet och tittade och funderade en stund. Sen sa han att han hade en idé som han skulle prova och fungerade inte det så visste han inte vad han skulle göra. Anders hade förklarat möjliga åtgärder innan att de måste antingen lägga en plast el dylikt på vinden ner mot taket eller lägga på ett nytt innertak underifrån. Jag höll på att förbereda lunchen så jag följde inte med snickaren ut. Efter 10 min tänkte jag att jag borde kolla vad han håller på med. Han hade hämtat en stege och var på väg upp på taket. Han hade fått en tejprulle av vår hyresvärd och tog och tejpade en springa mellan plåttaket och nockplåten för han menade att det var därför det kom in så mycket damm och grejer i vårat sovrum. Det var för glest plåttak! Jag försökte hålla mig för skratt när jag såg hans tejpande och tänkte att min älskade make kommer inte tycka att det här är en bra lösning. Men som han sa, det här var hans enda ide;)

Här ser vi en bild på taket och hur han tejpat en bit in.

 

Vi påtalade även endel andra grejer men de har inte dykt upp någon "fixare" än.

 

Åh så var det det här om att prata i telefon. Man hör inte ett dugg vad folk säger då täckningen är så dålig och de pratar så fort. Anders gör ofta tappra försök att ringa sina besök men det mesta han säger är ”sorry, what did you say?” och han är mer förvirrad efter samtalet än före. Bästa är att texta.

 

De två första veckorna vi har varit här har varit otroligt varma. Lokalbefolkningen säger också att det har varit ovanligt soligt och varmt. Men i lördags började regnperioden så nu kan det komma rikligt med regn. Dessutom åskar det rejält. Temperaturen har också sjunkit så nu är det bara kring 20 grader. Så nu i morgon passar vi på att tälta några dagar nere vid Malawisjön. Vet inte om det var så bra tajmat men…
Vi ska hänga på Johnny och Anna Boström och några släktingar till dom för att semestra och se sjön.
Så vi kommer nog inte skriva på bloggen förrän nästa vecka.

Mörker

I onsdags skulle jag ha min första punkt på mötet. Det var viktiga detaljer från de sista kapitlen i hebreerna. Inte nog med att det var på engelska, det var ingen ström heller så det var kolsvart.

 

Man har back-up-batterier här till ljudanläggningen men inte till lamporna så många satt med mobilerna för att lysa upp Bibeln. En broder hittade tre stearinljus o tryckte fast dem på några bänkrader. Det var riktigt mysigt.

 

För de som var framme på podiet hittade de en ficklampa som de delade på. Däremot var det väldigt svårt att från podiet kunna se vem som räckte upp handen. Jag hade övat på några namn men nu när jag stod på podiet så såg det väldigt "mörkt" ut om man säger så. Fick säga "brother there in the back row" osv men det blev oftast någon annan som svarade än den jag tänkt, men det gjorde ju ingenting.

Inte nog med det så har de en speciell dialekt av engelskan så det tar ett tag innan man förstår vad de säger på sitt snabba mumlande sätt. T ex så blandar de alltid ihop "L" och "R". Så Rebecca heter oftast "Labecca" osv.
Sången var inte lika kraftfull den här gången, kan ha berott på osäkerheten i mörkret, men hela mötet var en annorlunda upplevelse och en lärdom, att folk har ju ändå klarat sig utan el i 6000 år.

När vi kör hem från onsdagsmötet är det ju mörkt och bilen har inte så bra lampor så det är mycket spännande. På sidorna är det en massa folk som går och cyklar utan reflexer så man ser dem bara nån meter framför. Så man kör inte så fort. Andra kvällar försöker vi vara hemma innan det mörknar.

Bjudna av Corry och Carey igen

Vi blev inbjuden till det lokala översättningskontoret av Corry och Carey för guidning och lunch.
De finns också med på en bild i "Vittna grundligt boken" på sidan 179 där de ringer från Malawi.

 

Vi fick se den fina gården och de berättade vilket arbete som ligger bakom översättningarna, allt från tidskrifter, böcker och hemsidan, till ljudinspelningar och filmer. På det här kontoret så översätter de till Chitumboka som är ett lokalt språk här.

 

 

 

De placerar översättningskontor på de platser där språken talas så att översättarna kan använda språket hela tiden och vet vad som förstås av den lokala befolkningen. (Innebär det att det svenska översättningskontoret kommer översätta till skånska när det flyttar till malmö?) Chitomboka talas här i den norra delen av Malawi och även ett område i Zambia. Lite nu och då samlar de ett 20-tal människor från de olika områdena för att ha ett ”språkmöte”. De blandar unga, gamla, män, kvinnor och några tonåringar för att gå igenom olika texter och se hur det tas emot, om det blir förståeligt. Eftersom det talas många språk i detta land så behövs flera översättningskontor, därav bygget i Chinteche nere vid Malawisjön, där de pratar Tonga.(oj nu gick strömmen igen. Tur att datorn har batteri;))

De visade oss runt vilka olika arbetsuppgifter som finns på kontoret. En syster som arbetade i tvätteriet visade stolt upp tvättmaskinerna och förklarade noggrant att man skulle läsa på alla plagg vilka medel man skulle använda. Vi lyssnade och nickade för normalt är det här något stort för malawier att ha en tvättmaskin medan vi bortskämda västerlänningar blir mer fascinerad av att någon tvättar för hand.

 

Corry visade sin verkstad också. Han är som vaktmästare och inköpare och lite administratör. Det ska tilläggas att man byter arbetsuppgifter ibland och alla som är där ska vara villiga att ta vilket arbete som helst. Kan man inte så får man lära sig. Det berättade Carey om. Hon fick hoppa in som datasupport för något år sedan när brodern som hade det arbetet behövdes i Lilongwe. Vi frågade hur lång inlärning hon fick för att lära sig ett yrke hon aldrig hållit på med förut, hon svarade ”en eftermiddag”. Det är fantastiskt med den här organisationen förklarade de. De behöver inte proffs på alla kontor utan de vill ha villiga, ödmjuka människor som kan lära sig och läsa sig till information. ”Proffsen” sitter på en support som de kan maila eller skicka snabbmeddelanden till för att få hjälp, sen har de gjort en bank med en massa frågor och svar så man kan söka reda på sitt problem och följa enkla instruktioner. Just nu håller hon även på att lära upp sig på ”composing” där hon tar den översatta texten och formaterar den så det passar in på sidorna med bilder osv. Typ layout alltså. Riktigt häftigt program. Det är fantastiskt att se vilket engagemang, tid och kraft som läggs ner på sånt här arbete runt hela världen, bara för att det ska nå ut till människors hjärtan.

 

Vi fick en jättegod lunch med grillat kött. Efteråt satt vi i Corry och Careys rum och surrade lite. Supertrevligt!

Jehovas vägar kan vara guppiga

I tisdags skulle vi hitta till en ny plats där vi skulle ha ”möte före tjänst” men det var svårt. Vi var dessutom lite sena. Vi visste att det skulle vara i närheten av stadion och den hade vi hittat så vi vevade ner rutan och frågade en man som kom gående emot oss.

Han sa att han kunde följa med och visa oss vägen så vi trängde ihop oss tre stycken i framsätet. Han ledde in oss på Den guppigaste vägen (lägg märke till det stora d:et). Man fick köra sakta på ettan så Rebecca passade på att predika för honom under tiden. Han ville veta lite mer om bönen och den heliga anden. De läste ur boken medan han tittade upp ibland och pekade höger eller vänster mellan husen. Jag tänkte i mitt stilla sinne att det här känns inte som en trolig samlingsplats och det var inte heller så nära stadion. Men vad gör det, vi fick ju tillfälle att predika för mannen. Efter en lång stund kom vi mycket riktigt fram till en Rikets sal. Men klockan var för mycket, vi hade ändå missat det, men vi tänkte att det kunde ju vara bra att veta vart det låg till nästa gång.

Vi frågade mannen om han ville bli avsläppt här i närheten men han var ju på väg in till stan så vi for tillbaka samma väg. Tänk att han följde med hela tiden åt fel håll bara för att visa oss vägen, han visste ju inte om vi skulle skjutsa honom tillbaka.

Men när vi hade kört 20 meter längre än där vi först hade plockat upp honom så sa han. ”By the way, there is also one.” Å pekade på en Rikets sal som låg alldeles intill stadion och det var naturligtvis den som vi skulle ha varit på.

Men men, vad gjorde det. Jehova ordnade så fint att han fick svar på sin fråga.

 

Fick tyvärr ingen bild från den resan men här kommer tre bilder som visar att det här med att afrikanska kvinnor bär mat på huvudet och barnen på ryggen är ingen myt.

Måndag

Vi gjorde ett ryck o skurade väggar, dörrar o skåp på förmiddagen. Det kommer bli så fint när det är klart, om några veckor... Men förhoppningsvis lite finare tills Annelie o Linda kommer. På eftermiddagen hade vi bokat studium med George. Men nu var vi på taket lite tidigare så det var ingen skugga där vi satt i lördags. Då fick vi helt enkelt stå. George är en fin, mild man som har 5 döttrar. Han är förmodligen Mzuzu's bästa (kanske landets bästa??) charkuterist så det är honom vi kommer köpa den berömda oxfilén av. Men bara på torsdagar, helg och måndagar är riskabelt då kylarna inte fungerat pga strömavbrott. George arbetar från 7 på morgonen till 20.00, dvs 13 h om dagen, 6 dagar i veckan. Förutom denna månad då hans kollega är borta så han måste arbeta söndagarna också. Det kan man kalla heltidsarbete. Trots det så uppskattar han studierna så mycket att han köper upp en timme för att studera med oss och dessutom byter han om till fina kläder innan han möter upp med oss. Han uppskattar verkligen att få lära sig mer om Bibeln.

Äntligen fick vi tag på "the purple powder" så vi kan rena grönsaker och frukt. Det skulle man tydligen köpa på Apoteket. Lyckliga for vi ner till marknaden o handlade mangos, tomater, lök o annat gott. Känns bra att kunna äta nåt annat än krossade tomater på burk och pasta.
Här nere ser ni hur man renar grönsaker eller frukt med potassium permanganate. Först löser man upp det i lite vatten. Sen spär man ut det till en vacker rosa-lila färg.
Stoppa ner allt du vill rena i 5-10 minuter. Hårda skal kan ligga den längre tiden. Ta upp o skölj med rent vatten. Klart!

 Träffade flera trevliga där på marknaden, bl.a. Maralus som ville ha en bibel o Peter som säljer moppar som ville att vi skulle komma tillbaka fort för han hade många frågor. Marknaden är ett enda virrvarr så det är svårt att hitta in dit man ska och sen att hitta ut är inte heller det lättaste. Upptäcker nya "gångar" varje gång vi är där.

 

I Malawi måste man ha en "chitenge", alltså ett tygstycke som man har med sig överallt. Kvinnorna har det för att vira om sig som en kjol, för att binda om barnen när de bär dem på ryggen, för att sitta på, för att vira runt och skydda mot mygg mm. Jag hittade en blå chitenge och bara några meter ifrån så var syeriet så vi fick den sydd på en gång. Total kostnad blev 1300kwacha, ungefär 19kr varav sykostnaden var 3kr.





 

Söndag

På söndag var det möte för tjänst redan kl 8.30 och trötta Rebecca som normalt är van 11.30 i Härnösand, tog sovmorgon. Jag fick då chansen att prova på cykeltaxin som är så populär här.
Vi hämtade upp Anthony till mötet som började 10.30 och då fick vi se filmen som kretsis hade med sig. Den vi också har sett i sverige. Den handlade om vilket fantastiskt översättningsarbete som pågår runt hela jorden. Det finns ca 6700 språk i världen och de hundra största språken talas av omkring 90% av jordens befolkning. Så man kan ju tycka att det räcker med att översätta till kanske 200 eller 300 språk. Men eftersom det står i Bibeln att det ska predikas över hela jorden lägger organisationen stor vikt vid översättningen så att så många som möjligt får höra bibelns budskap på sitt modersmål. Just nu finns det biblisk litteratur på ca 600 språk och till september 2014 ska det vara uppe i 1000 olika språk. Filmen visade hur tacksamma olika folk med minoritetsspråk var att det läggs så mycket tid och kraft för att översätta till deras lilla språk. Det roliga var att en del var filmat från Mzuzu där vi är, så det var kul nu när vi känner igen stället. De lokala bröderna och systrarna blev imponerade att se att det fungerar lika över hela världen.
I den här rikets salen har de även en teckenspråksförsamling. Så ja det översätts till väldigt många språk. Även teckenspråk är olika utöver världen.

Sången
Många tycker ju att härnösandsförsamlingen är duktiga på att ta i när vi sjunger, men nu inser vi att vi har lite mer att jobba på. De sjöng av hela sin kraft och det var så hjärtligt (om än inte alltid rent) men häftigt!

Söndag kväll
Vi tar saker för givna, därför är det nyttigt för mig (Rebecca) att vara här i Afrika där allt inte fungerar som det ska jämt. Tydligen har de ett major breakdown på söndagar där de "sparar" på elen från morgon till kväll (det är strömavbrott lite nu och då varje dag). Tur att vi hade lagat mat första dagen så vi fick dela på de sista resterna. (se bilden)

Vi hade letat nåt ställe att köpa mat på men det var ju söndag så det mesta var stängt. Men vi hittade en påse med nötter så vi klarade oss fint. Vi hade ju sagt att vi skulle lära oss att leva enkelt. En annan sidoeffekt av att strömmen är borta är att vattenpumparna inte går, så efter ett tag tar vattnet slut. Som tur är hade Anders hunnit spola upp en hink under dagen. Elen kom tillbaka när det började mörkna vid 6-snåret och då passade vi på att laga lite ris så vi hade till nästa lunch. Det gäller att planera.

Det här är gårdshuset vi bor i. Det är även en mur runt om gården så vi känner oss trygga.