Hantverkare

Vi hade några synpunkter på huset där vi bor. Vi talade om dem för hyresvärden och hon lovade att skicka hit folk som kunde fixa sakerna så fort som möjligt. Å redan nästa dag så kom det en rörmokare och fixade förlängningar på kranarna så att inte vattnet rinner bakom diskbänken. Så det var vi väldigt nöjda med.

 

Men vi påtalade också att taket i vårat sovrum är väldigt glest så det far ner sågspån, damm och andra grejer från våra husdjur fladdermössen som bor på vinden.
De som bott här tidigare har tejpat för sprickorna.

Det skulle komma en snickare som skulle titta på saken. Anders var inte hemma när han kom. Snickaren kom in i sovrummet och tittade och funderade en stund. Sen sa han att han hade en idé som han skulle prova och fungerade inte det så visste han inte vad han skulle göra. Anders hade förklarat möjliga åtgärder innan att de måste antingen lägga en plast el dylikt på vinden ner mot taket eller lägga på ett nytt innertak underifrån. Jag höll på att förbereda lunchen så jag följde inte med snickaren ut. Efter 10 min tänkte jag att jag borde kolla vad han håller på med. Han hade hämtat en stege och var på väg upp på taket. Han hade fått en tejprulle av vår hyresvärd och tog och tejpade en springa mellan plåttaket och nockplåten för han menade att det var därför det kom in så mycket damm och grejer i vårat sovrum. Det var för glest plåttak! Jag försökte hålla mig för skratt när jag såg hans tejpande och tänkte att min älskade make kommer inte tycka att det här är en bra lösning. Men som han sa, det här var hans enda ide;)

Här ser vi en bild på taket och hur han tejpat en bit in.

 

Vi påtalade även endel andra grejer men de har inte dykt upp någon "fixare" än.

 

Åh så var det det här om att prata i telefon. Man hör inte ett dugg vad folk säger då täckningen är så dålig och de pratar så fort. Anders gör ofta tappra försök att ringa sina besök men det mesta han säger är ”sorry, what did you say?” och han är mer förvirrad efter samtalet än före. Bästa är att texta.

 

De två första veckorna vi har varit här har varit otroligt varma. Lokalbefolkningen säger också att det har varit ovanligt soligt och varmt. Men i lördags började regnperioden så nu kan det komma rikligt med regn. Dessutom åskar det rejält. Temperaturen har också sjunkit så nu är det bara kring 20 grader. Så nu i morgon passar vi på att tälta några dagar nere vid Malawisjön. Vet inte om det var så bra tajmat men…
Vi ska hänga på Johnny och Anna Boström och några släktingar till dom för att semestra och se sjön.
Så vi kommer nog inte skriva på bloggen förrän nästa vecka.

Mörker

I onsdags skulle jag ha min första punkt på mötet. Det var viktiga detaljer från de sista kapitlen i hebreerna. Inte nog med att det var på engelska, det var ingen ström heller så det var kolsvart.

 

Man har back-up-batterier här till ljudanläggningen men inte till lamporna så många satt med mobilerna för att lysa upp Bibeln. En broder hittade tre stearinljus o tryckte fast dem på några bänkrader. Det var riktigt mysigt.

 

För de som var framme på podiet hittade de en ficklampa som de delade på. Däremot var det väldigt svårt att från podiet kunna se vem som räckte upp handen. Jag hade övat på några namn men nu när jag stod på podiet så såg det väldigt "mörkt" ut om man säger så. Fick säga "brother there in the back row" osv men det blev oftast någon annan som svarade än den jag tänkt, men det gjorde ju ingenting.

Inte nog med det så har de en speciell dialekt av engelskan så det tar ett tag innan man förstår vad de säger på sitt snabba mumlande sätt. T ex så blandar de alltid ihop "L" och "R". Så Rebecca heter oftast "Labecca" osv.
Sången var inte lika kraftfull den här gången, kan ha berott på osäkerheten i mörkret, men hela mötet var en annorlunda upplevelse och en lärdom, att folk har ju ändå klarat sig utan el i 6000 år.

När vi kör hem från onsdagsmötet är det ju mörkt och bilen har inte så bra lampor så det är mycket spännande. På sidorna är det en massa folk som går och cyklar utan reflexer så man ser dem bara nån meter framför. Så man kör inte så fort. Andra kvällar försöker vi vara hemma innan det mörknar.

Bjudna av Corry och Carey igen

Vi blev inbjuden till det lokala översättningskontoret av Corry och Carey för guidning och lunch.
De finns också med på en bild i "Vittna grundligt boken" på sidan 179 där de ringer från Malawi.

 

Vi fick se den fina gården och de berättade vilket arbete som ligger bakom översättningarna, allt från tidskrifter, böcker och hemsidan, till ljudinspelningar och filmer. På det här kontoret så översätter de till Chitumboka som är ett lokalt språk här.

 

 

 

De placerar översättningskontor på de platser där språken talas så att översättarna kan använda språket hela tiden och vet vad som förstås av den lokala befolkningen. (Innebär det att det svenska översättningskontoret kommer översätta till skånska när det flyttar till malmö?) Chitomboka talas här i den norra delen av Malawi och även ett område i Zambia. Lite nu och då samlar de ett 20-tal människor från de olika områdena för att ha ett ”språkmöte”. De blandar unga, gamla, män, kvinnor och några tonåringar för att gå igenom olika texter och se hur det tas emot, om det blir förståeligt. Eftersom det talas många språk i detta land så behövs flera översättningskontor, därav bygget i Chinteche nere vid Malawisjön, där de pratar Tonga.(oj nu gick strömmen igen. Tur att datorn har batteri;))

De visade oss runt vilka olika arbetsuppgifter som finns på kontoret. En syster som arbetade i tvätteriet visade stolt upp tvättmaskinerna och förklarade noggrant att man skulle läsa på alla plagg vilka medel man skulle använda. Vi lyssnade och nickade för normalt är det här något stort för malawier att ha en tvättmaskin medan vi bortskämda västerlänningar blir mer fascinerad av att någon tvättar för hand.

 

Corry visade sin verkstad också. Han är som vaktmästare och inköpare och lite administratör. Det ska tilläggas att man byter arbetsuppgifter ibland och alla som är där ska vara villiga att ta vilket arbete som helst. Kan man inte så får man lära sig. Det berättade Carey om. Hon fick hoppa in som datasupport för något år sedan när brodern som hade det arbetet behövdes i Lilongwe. Vi frågade hur lång inlärning hon fick för att lära sig ett yrke hon aldrig hållit på med förut, hon svarade ”en eftermiddag”. Det är fantastiskt med den här organisationen förklarade de. De behöver inte proffs på alla kontor utan de vill ha villiga, ödmjuka människor som kan lära sig och läsa sig till information. ”Proffsen” sitter på en support som de kan maila eller skicka snabbmeddelanden till för att få hjälp, sen har de gjort en bank med en massa frågor och svar så man kan söka reda på sitt problem och följa enkla instruktioner. Just nu håller hon även på att lära upp sig på ”composing” där hon tar den översatta texten och formaterar den så det passar in på sidorna med bilder osv. Typ layout alltså. Riktigt häftigt program. Det är fantastiskt att se vilket engagemang, tid och kraft som läggs ner på sånt här arbete runt hela världen, bara för att det ska nå ut till människors hjärtan.

 

Vi fick en jättegod lunch med grillat kött. Efteråt satt vi i Corry och Careys rum och surrade lite. Supertrevligt!

Jehovas vägar kan vara guppiga

I tisdags skulle vi hitta till en ny plats där vi skulle ha ”möte före tjänst” men det var svårt. Vi var dessutom lite sena. Vi visste att det skulle vara i närheten av stadion och den hade vi hittat så vi vevade ner rutan och frågade en man som kom gående emot oss.

Han sa att han kunde följa med och visa oss vägen så vi trängde ihop oss tre stycken i framsätet. Han ledde in oss på Den guppigaste vägen (lägg märke till det stora d:et). Man fick köra sakta på ettan så Rebecca passade på att predika för honom under tiden. Han ville veta lite mer om bönen och den heliga anden. De läste ur boken medan han tittade upp ibland och pekade höger eller vänster mellan husen. Jag tänkte i mitt stilla sinne att det här känns inte som en trolig samlingsplats och det var inte heller så nära stadion. Men vad gör det, vi fick ju tillfälle att predika för mannen. Efter en lång stund kom vi mycket riktigt fram till en Rikets sal. Men klockan var för mycket, vi hade ändå missat det, men vi tänkte att det kunde ju vara bra att veta vart det låg till nästa gång.

Vi frågade mannen om han ville bli avsläppt här i närheten men han var ju på väg in till stan så vi for tillbaka samma väg. Tänk att han följde med hela tiden åt fel håll bara för att visa oss vägen, han visste ju inte om vi skulle skjutsa honom tillbaka.

Men när vi hade kört 20 meter längre än där vi först hade plockat upp honom så sa han. ”By the way, there is also one.” Å pekade på en Rikets sal som låg alldeles intill stadion och det var naturligtvis den som vi skulle ha varit på.

Men men, vad gjorde det. Jehova ordnade så fint att han fick svar på sin fråga.

 

Fick tyvärr ingen bild från den resan men här kommer tre bilder som visar att det här med att afrikanska kvinnor bär mat på huvudet och barnen på ryggen är ingen myt.

Måndag

Vi gjorde ett ryck o skurade väggar, dörrar o skåp på förmiddagen. Det kommer bli så fint när det är klart, om några veckor... Men förhoppningsvis lite finare tills Annelie o Linda kommer. På eftermiddagen hade vi bokat studium med George. Men nu var vi på taket lite tidigare så det var ingen skugga där vi satt i lördags. Då fick vi helt enkelt stå. George är en fin, mild man som har 5 döttrar. Han är förmodligen Mzuzu's bästa (kanske landets bästa??) charkuterist så det är honom vi kommer köpa den berömda oxfilén av. Men bara på torsdagar, helg och måndagar är riskabelt då kylarna inte fungerat pga strömavbrott. George arbetar från 7 på morgonen till 20.00, dvs 13 h om dagen, 6 dagar i veckan. Förutom denna månad då hans kollega är borta så han måste arbeta söndagarna också. Det kan man kalla heltidsarbete. Trots det så uppskattar han studierna så mycket att han köper upp en timme för att studera med oss och dessutom byter han om till fina kläder innan han möter upp med oss. Han uppskattar verkligen att få lära sig mer om Bibeln.

Äntligen fick vi tag på "the purple powder" så vi kan rena grönsaker och frukt. Det skulle man tydligen köpa på Apoteket. Lyckliga for vi ner till marknaden o handlade mangos, tomater, lök o annat gott. Känns bra att kunna äta nåt annat än krossade tomater på burk och pasta.
Här nere ser ni hur man renar grönsaker eller frukt med potassium permanganate. Först löser man upp det i lite vatten. Sen spär man ut det till en vacker rosa-lila färg.
Stoppa ner allt du vill rena i 5-10 minuter. Hårda skal kan ligga den längre tiden. Ta upp o skölj med rent vatten. Klart!

 Träffade flera trevliga där på marknaden, bl.a. Maralus som ville ha en bibel o Peter som säljer moppar som ville att vi skulle komma tillbaka fort för han hade många frågor. Marknaden är ett enda virrvarr så det är svårt att hitta in dit man ska och sen att hitta ut är inte heller det lättaste. Upptäcker nya "gångar" varje gång vi är där.

 

I Malawi måste man ha en "chitenge", alltså ett tygstycke som man har med sig överallt. Kvinnorna har det för att vira om sig som en kjol, för att binda om barnen när de bär dem på ryggen, för att sitta på, för att vira runt och skydda mot mygg mm. Jag hittade en blå chitenge och bara några meter ifrån så var syeriet så vi fick den sydd på en gång. Total kostnad blev 1300kwacha, ungefär 19kr varav sykostnaden var 3kr.





 

Söndag

På söndag var det möte för tjänst redan kl 8.30 och trötta Rebecca som normalt är van 11.30 i Härnösand, tog sovmorgon. Jag fick då chansen att prova på cykeltaxin som är så populär här.
Vi hämtade upp Anthony till mötet som började 10.30 och då fick vi se filmen som kretsis hade med sig. Den vi också har sett i sverige. Den handlade om vilket fantastiskt översättningsarbete som pågår runt hela jorden. Det finns ca 6700 språk i världen och de hundra största språken talas av omkring 90% av jordens befolkning. Så man kan ju tycka att det räcker med att översätta till kanske 200 eller 300 språk. Men eftersom det står i Bibeln att det ska predikas över hela jorden lägger organisationen stor vikt vid översättningen så att så många som möjligt får höra bibelns budskap på sitt modersmål. Just nu finns det biblisk litteratur på ca 600 språk och till september 2014 ska det vara uppe i 1000 olika språk. Filmen visade hur tacksamma olika folk med minoritetsspråk var att det läggs så mycket tid och kraft för att översätta till deras lilla språk. Det roliga var att en del var filmat från Mzuzu där vi är, så det var kul nu när vi känner igen stället. De lokala bröderna och systrarna blev imponerade att se att det fungerar lika över hela världen.
I den här rikets salen har de även en teckenspråksförsamling. Så ja det översätts till väldigt många språk. Även teckenspråk är olika utöver världen.

Sången
Många tycker ju att härnösandsförsamlingen är duktiga på att ta i när vi sjunger, men nu inser vi att vi har lite mer att jobba på. De sjöng av hela sin kraft och det var så hjärtligt (om än inte alltid rent) men häftigt!

Söndag kväll
Vi tar saker för givna, därför är det nyttigt för mig (Rebecca) att vara här i Afrika där allt inte fungerar som det ska jämt. Tydligen har de ett major breakdown på söndagar där de "sparar" på elen från morgon till kväll (det är strömavbrott lite nu och då varje dag). Tur att vi hade lagat mat första dagen så vi fick dela på de sista resterna. (se bilden)

Vi hade letat nåt ställe att köpa mat på men det var ju söndag så det mesta var stängt. Men vi hittade en påse med nötter så vi klarade oss fint. Vi hade ju sagt att vi skulle lära oss att leva enkelt. En annan sidoeffekt av att strömmen är borta är att vattenpumparna inte går, så efter ett tag tar vattnet slut. Som tur är hade Anders hunnit spola upp en hink under dagen. Elen kom tillbaka när det började mörkna vid 6-snåret och då passade vi på att laga lite ris så vi hade till nästa lunch. Det gäller att planera.

Det här är gårdshuset vi bor i. Det är även en mur runt om gården så vi känner oss trygga.

Lördag

Vi kom hit i fredags kväll. På lördag morgon var det möte för tjänst kl 8.30 med kretstjänaren Frank och hans fru Vibeke som är missionärer från Danmark. Vi hade möte för tjänst utanför rikets sal i skuggan av ett träd. Vi hade en trevlig stund i tjänsten på olika håll. Rebecca charmades av den lilla söta ungen som ni ser på bilden.

Efter tjänsten fick vi privilegiet att vara med på pionjärmötet där vi var 13st (om man räknar de som kom in efter halva tiden;)). Senare samma dag fick Anders vara med på biträdandemötet. På lördag eftermiddag hade vi avtalat studie med James och när vi kom så hade han med sig en kompis, Anthony, som också ville fortsätta sitt studium. Vi satt uppe på taket på ett internetcafe o dinglade med benen. Det var ett riktigt trevligt studium och de hade bra med kunskap så det blir kul att fortsätta.

Lördag kväll var vi hembjuden till Corry och Carey från USA, som arbetar ideellt på översättningskontoret här i Mzuzu. De bjöd på en malawisk variant av tacos med chapatibröd, ugnsrostad pumpa, bönor och kyckling. Riktigt gott! De hade även bjudit kretsparet och ett holländskt par som arbetar med att bygga ett annat översättningskontor nere vid sjön 1,5h härifrån. Det är ca 25st som håller på med bygget från olika länder. Vi planerar att fara ner och hälsa på dem om några veckor. Det blev en härlig kväll med mycket skratt och när vi kom hem somnade vi ovaggat trots det afrikanska dunka-dunka-partyt utanför.

Resan upp

Vi köpte även bilen av de svenskar som var här innan oss och det var med den vi körde de 40 milen från huvudstaden Lilongwe upp till vårt lilla gårdshus i Mzuzu. Det är en gamal Toyota Stallion som har gått över 20000 afrikanska mil.
Det var en lång, varm och intressant resa. Man fick se många lösspringande getter, kor och människor vid vägen. Tydligen tycker de att skog inte är så värdefullt utan den kan man elda upp och istället odla lite majs där. Frågan är bara om man har kontroll på elden?

 

 Det var även fina små kullar här och där.

Väl framme så lastade vi ut våra saker för att fara och handla. När vi stannade på parkeringen stod det en man utanför bilen och presenterade sig. Han kände igen bilen eftersom han studerat med de förra svenskarna som just har farit hem. Jag frågade om han ville fortsätta studera bibeln och vipps så hade jag mitt första studium bokat till dagen efter. Väl inne på affären kännde vi igen beskrivningen av en man som jobbade vid köttdisken så vi frågade om han också ville fortsätta studera och så kom det andra studiet till. 

Tillslut var vi hemma i vårt lilla gårdshus där vi började med att städa ur rummet där vi skulle sova. Vi skurade både golv, väggar, hyllor och sängen eftersom det bott två unga ungkarlar här innan.

Men det är verkligen ett enkelt hem i svenskt mått mätt. Men vi ska ju leva enkelt. Det är ju till och med ett rum mer än vi är van vid i Härnösand. Det vill säga, det är en tvåa.

Bethel i huvudstaden

Flygresan gick bra, vi kom fram till huvudstaden Lilongwe. Det var lite svårt att sova på planet dock. Dels landade vi i Kairo för att tanka och sedan väckte dom oss också för att vi skulle äta frukost klockan 3 på natten eftersom vi skulle byta plan i Addis Abeba.
 Men vi blev välsignade som blev hämtade på flygplatsen av Jonny som arbetar ideellt på Jehovas vittnens Malawikontor.
 Vi fick sova där två nätter och bara vila upp oss efter resan. Det är ett otroligt vackert och välskött område och alla tog gästfritt hand om oss.
 Vi var bjudna båda kvällarna till svenskarna Jonny och Anna Boström. De har varit utomlands som missionärer i 13 år och trivs väldigt bra i Afrika.
 Vid frukosten fick vi höra om den nya skolan där både ogifta bröder och systrar ska gå tillsammans med gifta par. De ska få djupare och intensivare utbildning i hur man undervisar andra i Bibeln och de ska också vara beredda att flytta vart som helst dit de blir förordnade.

Det här var gästrummet där vi sov.

 

Här är Jonny och Anna i sitt rum. De var supermysigt.

 Vi träffade ett till fantastiskt par som varit i Malawi ända sedan det blev förföljelse där. Sedan har de skickats runt mellan olika länder. Man kan läsa om dom i Jehovas vittnens årsbok 1999. Nu är de kring 80 år och jobbar på fortfarande.

Förberedelser

Nu är det snart dax, på tisdag lyfter planet och landar förhoppningsvis i Malawi i slutändan. 
Så varför just Malawi?
Ja jag har i många år velat fara utomlands och predika. Jag och Jesper funderade på att fara några månader redan 2010 men då dök Rebecca upp i mitt liv så jag ville inte vara borta någon längre period. Men nu efter första året som gift så känner vi oss redo att pröva på. Hon har varit i Malaysia 3 månader och var väldigt nöjd med den resan.
Så under det senaste året har vi funderat på många alternativ. Vi har tittat i årsboken och jämfört statistik, jag har till och med räknat ut egen statistik och jämfört olika länder. Ett krav har varit att det ska gå att använda engelska men det blir ändå många länder att välja mellan.
Vi hade många resor på gång, bland annat så funderade vi på Belize och hade kontakt med Joel som ska dit. Det är många saker att ordna med och känner man ingen på plats är det svårare att ordna praktiska detaljer som bostad, möbler osv. Så vi bad om det.
Dagen efter fick vi ett mejl om ett erbjudande att ta över ett litet hus för 800 kr/mån i Malawi som några svenska vänner har hyrt. Å dessutom köpa inredningen de hade skaffat.
Vi tänkte på en gång att det var vårat svar.
Så det fick bli Malawi som ligger här.

För er som inte vet vad det stora gula området är så får ni i läxa att lära er världsdelarna.