Zambia

Vi hittade till vår glädje ett företag som erbjöd en budgetvariant på safari så vi tog möjligheten o åkte till Zambia 3 dagar. Zambia var mycket vackert och vi såg flera byar med halmhyddor. Alltså riktiga "afrikahus". Efter många timmar i bil till South Luangwa så kom vi fram till loddgerna där vi skulle bo, där möttes vi av babianer på vägen, flodhästar på fältet o elefanter vid buskarna. Vi blev helt chockade att vi skulle bo bland alla vilda djur men såklart spännande! Ägarinnan Jennie visade oss runt o tog oss ner till den vackra floden o visade att den var full med flodhästar som låg o plaskade. Det var en sån vacker plats! Jag tog min bok o skulle sätta mig vid floden när ja plötsligt hörde något knaka. Jag tittade men såg inget. När ja kommit fram till flodkanten där stolarna var tittade jag åt vänster o där står en stor elefanthane! Jag frös till och bara gapade!

En doktor från England som bor där såg min chock o sa "cool huh!" Jag satte mig förundrad o tittade på när elefanten åt på några grenar bara 20 m bort.

Sån häftig känsla att vara omringad av vilda djur. Elefanten på ena sidan, flodhästar nedanför, apor som var bakom och i trädet ovanför mig. En försmak av paradiset verkligen! Fast då kommer vi inte vara rädd för några djur så då blir det ännu bättre. Då kan vi gosa med lejon.

När Anders sen kom skulle vi ta lite kort på elefanten men då blev han lite irriterad och vände sig rakt mot oss, trumpetade med snabeln, viftade med öronen och började ta några snabba steg mot oss. Jennie hade sagt att man skulle bara stå still om elefanten kom nära så han kunde snusa på en och sen gå därifrån. Jag hade intalat mig själv att vara lugn o stå stilla men när elefanten sen sprang aggressivt mot oss var ja allt annat än lugn o blev så rädd o sprang o gömde mig bakom trädet som var emellan oss. Som tur var kom han inte efter. Men hjärtat bultade hårt efter tanken att "nu blir ja nertrampad av en stor elefant". Vi höll oss på längre avstånd efter det.

På safariturerna sen fick vi se mycket djur. Allt från små fåglar till stora giraffer. Det var en otroligt häftig upplevelse som vi alla njöt av i fulla drag. Vi hade en väldigt duktig guide som lyssnade efter ljud, tittade efter spår, läste av djurens kroppsspråk och fåglarnas cirkulerande för att avgöra vart vi skulle åka för att se så mycket djur som möjligt. På vår andra tur hade vi glädjen att få se en leopard. Då var vi helt förstummade av det vackra magnifika djuret.

Andra dagen gick ut på att söka efter lejon men tyvärr kom vi försent till en plats där de hade tagit en flodhäst o redan ätit sig mätta så de var inte kvar. Men vi fick se hyenor som festade på resterna. På eftermiddagen den andra dagen fick vi även se en leopardhona som åt på en babian uppe i ett träd. Allt som allt var safarin fantastisk och man önskar att alla fick vara med om detta. Vi har många filmer och bilder men de får ni se om ni vill när vi träffas.


Vi fick den bästa avslutningen på vår trevliga resa på betel i Lilongwe! Nu är vi hemma i Sverige med många fina minnen av Malawi, Afrikas varma hjärta!

En dag på stranden

Vi trotsade regnmolnen en dag o for ner på utflykt till malawisjön. Tjejerna hade kuddar som stötdämpare på flaket ner för den guppiga vägen. Väl nere i nkhata bay så sken solen. Vi hittade en vacker strand o skyndade oss ner i vattnet.

Anders snorklade runt bland klipporna och såg många färgglada fiskar. På hemvägen hann vi köpa med oss lite carvings. Dagarna med tjejerna i Mzuzu gick väldigt fort med trevlig tjänst, roliga utflykter o mys. I fredags åkte vi ner till Lilongwe och fick bo hos en familj som har ett stort hus o hyr ut rum till vittnen. Väldigt mysigt och det kändes som om man bodde i ett missionärshem. Vi träffade ett par där som kommer från Japan och har lärt sig kinesiska som har fått ett förordnande att vara specialpionjärer (på kinesiska) i Lilongwe i ett år.

De var här ett år 2011 men blev tvungen att åka tillbaka till Japan när pengarna tog slut. Även fast de var ensamma på det kinesiska distriktet så uppskattade de tjänsten så mycket och ville gärna tillbaka hit. De blev så glada när de fick frågan om de kunde komma tillbaka ett år till. Man blir imponerad av den kärlek som finns bland våra vänner att de offrar så mycket för att hjälpa andra att lära känna Jehova. De lever enkelt, lär sig språk för att nå alla människor, flyttar till andra länder där behovet är stort. Det kinesiska paret tyckte det var särskilt jobbigt med värmen så de la upp sitt schema att gå 5h om dagen 6 dagar i veckan i stället för att gå långdagar. Beatrice som äger huset, är nån superkvinna som går 10 timmars-dagar 3 dagar i veckan o sen har hon en cateringfirma så hon jobbar nästan alltid helger plus det lilla b&b som hon sköter. Tänk i paradiset när vi också har sådan energi!

(PS: Beatrice kommer klara sitt pionjärmål redan nästa månad, alltså på bara ett halvår men hon har fortfarande sina studier).

Dramatik

Nu när vi har kommit hem tryggt och bra så kan vi ju berätta vad som hände första kvällen när tjejerna kom (förlåt Liza!). Vi tänkte välkomna de bleka svenskarna med äkta malawisk middag, Nsima. Till den utsökta majsgröten serverades pumpabladsgryta med jordnötsmjöl och böngryta till Josefine. Självklart skulle det ätas med händerna något som inte uppskattades särskilt mycket av våra kära vänner. Efter några tuggor säger Josefine att det börjar klia på halsen och hon ville inte äta mera. Hon sprang fram och tillbaka till spegeln och kollade huruvida hon svällde eller inte. Vi försökte lugna henne och sa att det inte var någon fara, tills vi såg hur ögonen började svälla upp och hon fick utslag på olika delar av kroppen. När paniken växte insåg vi att vi måste ta oss en tur till det fruktade sjukhuset. 

 På vägen in fick vi se den enda och minsta ormen (ca 5cm) på hela resan, men nog så skräckinjagande i mörkret. Vi fick träffa en vänlig doktor Manda som tog väl hand om Josefine. Han skrev ut starkare antihistamin och vi gjorde oss klar att åka hem igen. Ute i receptionen så börjar Josefine må illa och kände som att hon skulle svimma. Anders var utanför och ringde våra vänner Cory och Karry, så Melanie sprang ut för att hämta in honom och på vägen ut slog hon i dörren rätt hårt. Anders visste inte vad som hänt utan kom in och trodde att hon inte kunde andas där hon halvlåg i stolen halt avsvimmad. Hjältemodigt lyfte Anders upp den långa Josefine och höll knappt på att få in henne i den smala dörröppningen. Vi trodde att hon inte var vid medvetande utan fått en allergisk chock så doktorn var beredd att ge henne en adrenalinspruta. Då sätter sig Josefine rakt upp på båren och skriker surt ”NO INJECTION!!!” vi brister alla ut i skratt. Den söta doktorn tar ett stort kuvert och viftar svalkande mot sin patient. Vi frågar om vi ska avlösa honom men han var så mån om henne så det gick inte.

 Sedan smörjde han hela hennes kropp med en medicin så det ska sluta klia. Sen insåg vi att det enda Josefin ville ha och behövde var lite yoghurt för att få upp sitt blodsockret efter en dag utan riktig mat. Anders fick rycka ut till närmaste mack för att hitta vad patienten behövde för att bli återställd. Det blev en riktigt spännande första kväll med våra vänner men roligt i efterhand!

PS: Utöver detta har inga andra olycksfall inträffat...

På väg hem till Sverige igen

Vi har inte haft något internet på några dagar så vi har inte kunnat lägga upp våra inlägg men om ni har tålamod att vänta tills vi kommer till Sverige så kommer några spännande inlägg:)

Annat språk

Vi fick följa med Corry och Kerry på deras möte på Tombouka. Det var en mysig liten Rikets sal.

Men den blev välfylld. Rebecca räckte upp handen och svarade till och med på det språket.

Alla var så trevliga och glada och självklart kunde vi följa med i vårt eget vakttorn eftersom mötesprogrammet är likadant samma vecka vart än på jorden man befinner sig. Det är sådan enhet! Man känner sig som vänner fast än det är första gången man träffas.

Efteråt gick vi ut och predikade på deras distrikt. Det var otroligt vacker natur men språket var svårt att förstå.

Vid ett annat tillfälle skulle tjejerna studera med en kvinna, men barnen i byn började samlas runt dem och ville också vara med. Det blev en hel del barn.

Städning på RS

Vi hade utomhusstädning på Rikets sal förra veckan. Det var roligt. Det var många som hjälpte till men man uppskattar att vi ha gräsklippare i Sverige. Det är inte så jobbigt att klippa med gräsklippare. Här tar man de redskap man har.

En hacka.

En machete

Händerna

Jag fick en blåsa i handen efter att ha gått med macheten. Men så har man inte arbetat med dom på länge heller. Det gällde att få in rätta svingen eftersom den inte var så slipad.

Arbetet gick också ut på att plocka skräp, rätta till tegelstenar och sopa mm. 

Även de yngsta hjälpte till.

Sedan for Rebecca iväg och köpte samosas åt oss alla. Det var en riktigt trevlig dag.

Tjejerna

Nu har tjejerna kommit!

Efter ett par dagar i Lilongwe så fortsatte deras ”African experience” till oss här i Mzuzu. Vi bjöd dom såklart på Nsima med tillbehör som de fick äta med händerna.

Därefter hade vi en väldigt spännande upplevelse som vi kommer att berätta om några veckor, när vi kommit hem.

Dagen efter blev det en heldag i tjänsten med flera studier.

Här berättar de själva om sin upplevelse av Malawi hittills:

Som sagt började vår resa redan i Lilongwe där vi fick bo hos Susy och ¨Norman som är pionjär respektive betelit (han pendlar).  Susy är från Italien och Norman från Malawi. Tanken var att vi skulle stanna i 2 dagar, men eftersom att Josefines bagages hade försvunnit, så fick vi stanna en dag extra för att vänta på det.

Under dessa tre dagar hann vi med ett betelbesök, tjänst och möte. Både tjänsten och mötet var på chichewa så vi förstod ingenting, men det var kul ändå att träffa vännerna. De skrattade åt våra tappra försök att hälsa på deras språk.

Vi hade även två dagars strömavbrott, vilket inträffar två gånger per år…

Så det har varit en spännande början på våran resa!

Tjänsten i Mzuzu var lite enklare, för här fick vi prata engelska. Det roliga med tjänsten här i Malawi är ju att alla tror på Gud och vill gärna prata. En spännande upplevelse var när vi var på Taifa Market och tittade efter Chitenge’s (ett tyg man använder som kjol). Josefine hamnade på efterkälken och ropade efter mer litteratur då människor flockades runt henne för att få någon biblisk litteratur att läsa. De visar väldigt stor uppskattning av den litteratur de får och tackar oss så mycket, det gör en så glad. Det blev en riktigt trevlig dag med mycket trevlig tjänst och lite shopping också.

Saker är lite annorlunda här. Lite annorlunda insekter, lite varmare och lite större bananer.

Varför vi är här

Det är roligt att få studera med människor som verkligen vill veta sanningen. Till exempel så läser jag med en man som jobbar i en alkohol butik. Normalt så brukar vi ju läsa en gång i veckan men den här mannen Mike frågade nu sist när jag kom tillbaka och jag föreslog samma tid nästa vecka, men det tyckte han var alldeles för länge. Varför bara en gång i veckan? Jag har lärt mig så mycket idag. Ni måste komma tillbaka oftare, kanske på måndag?! 

Sån uppskattning är verkligen uppmuntrande. 

En annan sak man blir glad av är när människor studerar själva mellan gångerna och har frågor om saker de läst. 

Till exempel frågade Isajah vad det var för skillnad på Johannes och Jesus dop och vad det betyder att Jesus skulle döpa med eld och ande?

Det är inte varje dag man får sådana frågor. Dessutom har jag fått förklara vissa kapitel i Daniel och Uppenbarelseboken. 

Det är tur att vi har förklarande litteratur. Men det visar ändå att de läser Bibeln på egen hand och funderar. Här är en bild på mig och Isajah.

Gatutjänst är inte heller det sämsta. Vi har träffat många trevliga människor som stannar upp och tar sig tid att prata med oss och vi har fått lämna många traktat.

Min fru blev omåttligt populär när vi träffade ett gäng skolgrabbar. De hade massor av frågor.

Tjänsten är fantastisk! Så många spännande möten med människor man aldrig skulle ha pratat med annars. Det är ju därför vi är här. Vi är så tacksamma att vi har fått kommit hit.

Nsima

Vi fick privilegiet att få en kurs i malawisk matlagning av en snäll och lite rikare syster som heter Angela.

Nsima stod såklart på menyn.
Jag hade köpt med mig lite ockra och andra grönsaker som jag tänkte att hon kunde lära mig tillaga. Vi började med böncurryn. Fräste lök, paprika och curry, sen i med riven tomat och kokade häftigt i 10 min tills vätskan dunstat. Spädde sen med vatten och kokade ytterligare. Hällde i förkokta färska bönor och kokade i en halvtimme. Gjorde en tomatsås till ockran och kokade den tills den blev slemmig. Angela hade förberett en gryta med pumpablad blandat med jordnötsmjöl och sedan marinerat oxfilé som hon la på grillen. Sist gjorde vi Nsiman. Det fanns tre sorters majsmjöl, med eller utan ”husk” och grövre eller finare mjöl. Vi tog mellantinget. Kokade upp vatten och vispade ner lite mjöl och så fick det stormkoka i 30-40 min. Efter det la man i mer majsmjöl så det blev riktigt riktigt tjockt och ”vispade” med en speciell teknik som jag aldrig riktigt fick kläm på. Det blev en riktigt dundermiddag och vi blev så mätt att det kändes som man kunde rulla fram. Men gott var det och självklart åt vi med händerna =)

Här säger många att det är inte riktig mat om det inte är Nsima. "Äter man ris eller pasta så blir man så slapp och slö, man går så konstigt. Men får man i sig sin Nsima så orkar man hela dagen. Vi älskar vår Nsima."

Något man slås av är att vi svenskar är otroligt bortskämda och rika. När vi har varit här har vi kanske gjort av med ca 5000 kr i månaden på normala saker som mat och bilen mm (lite oxfilé 50 kr/kg). Här jobbar de flesta 12-13 timmar om dagen 6 dagar i veckan och tjänar ca 400 kr i månaden!
Med det betalar de hyran, mat, kläder och barnens skolgång mm.

Då ska man ändå veta att alla importvaror är lika dyrt som i Sverige. Så de flesta äter Nsima både till lunch och middag med antingen grönsaker eller små torkad fisk till. Som syns på bilden nedan.

Nsima är en slags gröt eller potatismos fast gjord på majsmjöl. Många odlar sin majs själva men annars så köper en familj kanske 100 kg i månaden för ca 100 kr.

Så man får lite perspektiv på saker. Vi svenskar ska nog inte klaga på att allt är dyrt eller att vi måste jobba så mycket för att ha råd att leva. Allt handlar om hur mycket utgifter man drar på sig.

Ett öronbedövande tal

Nu har jag haft min första 30 min föreläsning på engelska. Det lät såhär:

Ni hörde inte så mycket va? Men det var ungefär som de övriga av de närvarande. Eftersom ungefär 5 min in i talet så började det ösregna som när man häller vatten ur en hink. Rikets salen har bara ett plåttak så ljudet var öronbedövande och tittade man ut så såg det nästan vitt ut av allt vatten. Jag ställde mig närmre mikrofonen och försökte tala högt och tydligt men oftast så var det bara gesterna som "hördes" och det såg bara ut som om jag mimade.
Jag hade lite svårt att hålla mig för skratt för det kändes som om jag pratade för mig själv.
Jag funderade på om jag skulle vänta tills det hade slutat regna men det var tur att jag inte gjorde det för det höll på under hela talet.
Jag fick ju i alla fall öva på min engelska inför publik utan att behöva fundera så mycket på uttalet. Jag fick också öva på gester eftersom jag var tvungen att vara övertydlig med händerna. jag höll upp fingrarna för att visa vilket kapitel och vers det var från bibeln.

Men under vakttornstudiet så hörde man bra eftersom då hade det avtagit. Sedan när jag skulle avsluta med bön efter mötet så försvann strömmen precis när jag skulle börja så då fungerade inte mikrofonen.

Det hela var en annorlunda och intressant upplevelse.
Efteråt kom de fram och tackade för det fina talet men det var bara min fru som var ärlig nog att säga att man hörde inte ett dyft.

Dagen innan hade jag träffat en man från Bangladesh som var väldigt intresserad. Han hade kommit hit 2010 och blivit fascinerad av kristendomen men vi visade han saker han aldrig sett i bibeln så han ville komma med till vårat möte. Synd bara att han inte hörde den första delen.

Förutom att det regnar lite nu och då så åskar det väldigt ofta. Det är kanske varannan dag eller så och det kan vara väldigt kraftigt. Ett muller kan hålla på i 10 sek nästan.
Här är en bild på ett oväder som var längre bort.

Rätt svar

Rätt svar var en äkta malawisk svets. Våran grind till huset har varit väldigt trög att stänga så vi sa till om det och då kom det hit en svetsare. Men det här med säkerhet är inte deras starka sida. Dels så hade den ingen strömbrytare utan han satte i kontakten i vårat vägguttag och vred ihop två trådar.

Sedan så är det fegt att använda skyddsglasögon när man svetsar och kör rondell. Det går ju lika bra med handen. Fast handen är nog ändå bättre än det jag såg på marknaden, där var en det en som hade solglasögon som svetsglasögon.

Men dörren blev jättebra, nu går den enkelt att stänga.

Tjänsten går bra måste jag säga. Jag och Rebecca hade avtalat studium med en kille som vi skulle träffa på ett café. Men han dök inte upp på den tiden vi hade avtalat (inte så ovanligt här).

Men då kom Isajah som jobbar som vakt på det caféet som jag också studerar med. Honom kan man alltid lita på.  Han vill studera så ofta som möjligt. Därför fortsatte vi studera där vi hade slutat. Men efter 20 min så dök den andre upp och han hade med sig en kompis som också ville studera. Så nu satt 5 stycken runt ett bord och studerade om Guds uppsåt med jorden. Mycket trevligt!