Nu när vi har kommit hem tryggt och bra så kan vi ju berätta vad som hände första kvällen när tjejerna kom (förlåt Liza!). Vi tänkte välkomna de bleka svenskarna med äkta malawisk middag, Nsima. Till den utsökta majsgröten serverades pumpabladsgryta med jordnötsmjöl och böngryta till Josefine. Självklart skulle det ätas med händerna något som inte uppskattades särskilt mycket av våra kära vänner. Efter några tuggor säger Josefine att det börjar klia på halsen och hon ville inte äta mera. Hon sprang fram och tillbaka till spegeln och kollade huruvida hon svällde eller inte. Vi försökte lugna henne och sa att det inte var någon fara, tills vi såg hur ögonen började svälla upp och hon fick utslag på olika delar av kroppen. När paniken växte insåg vi att vi måste ta oss en tur till det fruktade sjukhuset.
På vägen in fick vi se den enda och minsta ormen (ca 5cm) på hela resan, men nog så skräckinjagande i mörkret. Vi fick träffa en vänlig doktor Manda som tog väl hand om Josefine. Han skrev ut starkare antihistamin och vi gjorde oss klar att åka hem igen. Ute i receptionen så börjar Josefine må illa och kände som att hon skulle svimma. Anders var utanför och ringde våra vänner Cory och Karry, så Melanie sprang ut för att hämta in honom och på vägen ut slog hon i dörren rätt hårt. Anders visste inte vad som hänt utan kom in och trodde att hon inte kunde andas där hon halvlåg i stolen halt avsvimmad. Hjältemodigt lyfte Anders upp den långa Josefine och höll knappt på att få in henne i den smala dörröppningen. Vi trodde att hon inte var vid medvetande utan fått en allergisk chock så doktorn var beredd att ge henne en adrenalinspruta. Då sätter sig Josefine rakt upp på båren och skriker surt ”NO INJECTION!!!” vi brister alla ut i skratt. Den söta doktorn tar ett stort kuvert och viftar svalkande mot sin patient. Vi frågar om vi ska avlösa honom men han var så mån om henne så det gick inte.
Sedan smörjde han hela hennes kropp med en medicin så det ska sluta klia. Sen insåg vi att det enda Josefin ville ha och behövde var lite yoghurt för att få upp sitt blodsockret efter en dag utan riktig mat. Anders fick rycka ut till närmaste mack för att hitta vad patienten behövde för att bli återställd. Det blev en riktigt spännande första kväll med våra vänner men roligt i efterhand!
PS: Utöver detta har inga andra olycksfall inträffat...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar